bonnvett

Hon är rädd. Så förfärligt förskräckligt rädd
för att bli ensam. En gnagande ångest. En
ständig klump i magen.

Hon skämtar, får de andra att skratta men
darrar inombords. Gömmer sig bakom en
mask. Önskar sig vänner men låter ingen
komma nära. Önskar sig närhet men vågar
inte utelämna sig själv.

Tiden rinner iväg. Hon har bra betyg,
bra omdömen, bra jobb och bra lön.
Skulle byta allt. Om han bara ville se.

Glittrande ögon och vänligt leende. Fina små
skrattrynkor som ger rysningar längs ryggraden.
Hans sätt att prata, hans sätt att gå. Hans sätt att
lyssna och se på henne tills hon blir tvungen
att titta bort. Hennes önskan och längtan.
Tyck om mig tyck om mig tyck om mig.