bonnvett

Det var natten före artonårsdagen
Dagen då han skulle bli myndig
Dagen som var början till det år
då han skulle få ta körtkort, gå på krogen
Året han skulle räknas som vuxen

Han mindes barndomen
Alla kojor han byggt i skogen
Hur de täljt pilbågar och lekt indianer
Sprungit i skogen och klättrat i träd
Kravlösheten tidlösheten sorglösheten

I huvudet hörde han glädjen och skratten
Han längtade tillbaka, han längtade dit
Han ville bli barn och få friheten åter
Förhindra en framrusande tid
Men var fanns bromsen?

Det var som ett stickande eldklot i hjärnan
En tryckande sten över bröstet
Panik i hjärtat, svårt att andas
Kroppen en brännande massa
Utan en möjlighet att kontrollera

Bara fyra timmar kvar nu
Fyra ynkliga timmar av tidlöshet
Fyra timmar till ensamhet
Artonårsgränsen kastade sig mot honom
Vad gör man när tiden rusar ifrån?

Han såg ut genom fönstret
Gatan så långt där nedanför
Öppnade fönstret, tittade ut
Bilarna som små myror
Han ville inte bli äldre