Den lilla gubben Bengt

Det var en gång en liten gubbe som hette Bengt och som kände sig väldigt mäktig och betydelsefull. Folket hade röstat fram honom som en man värdig att representera deras vilja och för Bengt var det samma sak som att folket nu tyckte som han.
    En dag ville den lilla gubben Bengt bygga en stor arena. Den skulle sätta den lilla kommunen som Bengt jobbade i på kartan och dessutom skulle han själv bli ihågkommen som en handlingskraftig man.
    Nu var det så att det runt om i landet redan byggdes stora arenor så det var inte helt klart vad hans arena skulle användas till. Stadens handbollslag var inte riktigt så framgångsrikt som man hoppats men Bengt menade att det var säkrast att snabbt bygga en arena ifall de skulle avancera. Dessutom hoppades han få anordna deltävlingar i Melodifestivalen. Ja, det fanns mycket hans arena skulle kunna brukas till.
    Vad priset beträffade så skulle den inte kosta mer än femhundra miljoner kronor och det var en liten summa för Bengt. Det var nämligen inte han som skulle betala.
    Nu tyckte inte folket att Bengt kunde göra precis som han ville bara för att han en gång blivit framröstad. Därför började de skriva protestlistor mot arenabygget. Enligt lagen skulle politikerna bli tvungna att ta upp frågan ifall fem procent av invånarna skrev på listorna. Näe, sa Bengt redan innan listorna kvar klara. Vi ska inte ha nån folkomröstning. Bengt hade övat på att säga nej. Några år tidigare hade tio procent skrivit på listor i ett annat ärende men Bengt hade sagt näe då också och skrattat lite. Jo, för det var skrattretande; att folket inte förstod det där med representativt styre. Skulle han representera deras tankar så fick de minsann se till att tänka likadant som han. Annars funkade det inte.

Den lilla gubben Åke

Det var en gång en liten gubbe, vi kan kalla honom Åke, som redan hade en ganska hög lön. Faktiskt mer än dubbelt så hög som de sjuksköterskor som jobbade inom samma kommun. Åke var nämligen politiker.
   En dag tyckte Åke att han lyckats riktigt bra som politiker och tänkte: Jag är värd mer. Och så höjde han sin lön med knappt tiotusen. För det är vad jag presterar, sa Åke till alla som ville höra. Och till alla andra också för den delen.
   Så ville plötsligt sjuksköterskorna ha högre lön. Näe, sa Åke. Visserligen har de mycket längre utbildning än mig, och förmodligen mer erfarenhet, och tänk på ansvaret. Men värda mer i lön, det är de inte.
   Däremot tyckte Åke att man gärna kunde spara lite, inom vården till exempel. Ja, nånstans måste man ju ta pengar till hans nya lön. Så fick Åke en snilleblixt: Vi sparkar några sjuksköterskor! Det andra alternativet slog honom aldrig; det där bara en person behöver gå.

Storstadspuls

åkte upp till huvudstan
en dag helt appropå
hade hört om storstadspulsen
ville prova på
ville me'ns man var en ung en
se på stan och träffa kungen

första klivet över gatan
kom en snabbstyrd bil
korsa både ljus och linjer
hastigt bytte fil
hastigt gjorde min reträtt
hade hellre liv än rätt

veckla ut och läste karta
tänkte ha kontroll
runt omkring i husen rusa
folk åt alla håll
stod till höger sprang till vänster
öka rulltrappans förtjänster

i ett hörn av första gatan
stod en pratsam man
nästa hörn på nästa gata
stod en likadan
stod med bössa och med listor
haffa vilsna små turister

luften lät av pendeldånet
skrik och tjim och tjo
är det nåt som det finns ont om
är det lugn och ro
bil och buller låter lika
inte konstigt man får skrika

pusta ut på stadshotellet
in på rummet sprang
låg på sängen trött och sliten
såg ett sammanhang
storstadspulsen gör till slut
snabbt att hjärtat tröttas ut  

Sagan om studenten och bostadsbidraget

Ni ska nu få höra en saga av det modernare slaget. Liksom i alla sagor finns en hjälte och en elak drake. Läsaren får själv under sagans gång avgöra vem som är hjälten och vem som är draken. Nu börjar den:

 

Sagan om studenten och bostadsbidraget

 

Det var en gång en student som skulle lägga fem år på en utbildning. Eftersom studenten tog sina studier på allvar fanns inte mycket tid för extrajobb som annars kunnat dryga ut studentens sparsamma studiemedel. (Och vilken person med heltidsjobb, undantaget studenter, förväntas ha tid och lust att jobba extra?) Studenten hade dock sedan hon flyttat hemifrån tagit bostadsbidrag för att ha lite extra pengar. Eftersom bidraget låg på 700 kronor per månad var det en ganska ansenlig extrapeng.

 

En dag kom ett brev från försäkringskassan. "Kul att få brev," tänkte studenten innan hon öppnade och läste. Där stod att hon fått för mycket bidrag under året och därmed bara skulle få 400 kronor i månaden under årets resterande tre månader. "Det var konstigt," tänkte studenten, "att de kunnat räkna så fel - jag har ju inte tjänat mer än jag angett." Men eftersom det var en ordentlig student så accepterade hon sänkningen utan att protestera. För övrigt var inte 300 kronors sänkning något större problem. Studenten kom på att hon kunde äta gröt och makaroner och på så sätt tjäna in de uteblivna pengarna.

 

Lite senare kom ytterligare ett brev från försäkringskassan. Eftersom studenten nu fått en viss avoghet gentemot avsändaren, var det med rynkad panna hon öppnade kuvertet. I brevet stod att studenten under föregående år fått för lite pengar i bostadsbidrag, nämligen 900 kronor. "Så bra," tänkte studenten, "då går det ju jämnt upp." Men sen läste studenten det finstilta där det stod att resterande bidrag understigande 1200 kronor inte betalades ut. "Det var konstigt," tänkte studenten, "skära ned på bidrag för under 1200 går bra men inte att betala ut." Men eftersom det var en ordentlig student så accepterade hon den uteblivna utbetalningen utan att protestera. För övrigt hade studenten lärt sig att tycka riktigt bra om gröt och makaroner så hon var nästan glad att hon inte fått de där 900 kronorna, för vad skulle hon gjort med dem?

 

Följande år hade tydligen försäkringskassan ändrat sig ytterligare en gång för då fick studenten återigen 700 kronor per månad. "Skönt," tänkte studenten, som faktiskt hade börjat tröttna på makaroner, och äntligen kunde gå tillbaka till en mer varierad kost. Därefter tog det ett bra tag innan studenten och försäkringskassan skulle ha med varandra att göra men på hösten samma år blev det dags att förlänga bostadsbidraget.

 

Det var sista året studenten tänkte ta bidrag eftersom hon skulle bli färdig med sin utbildning och börja jobba följande höst. Men studenten blev konfunderad över blankettens ifyllnadsanvisningar då det stod att inkomsten för hela påföljande år skulle anges. Studenten skulle ju bara söka bidrag för vårterminen. För att det skulle bli rätt ifyllt bestämde hon sig för att ringa försäkringskassan.

 

Studenten fick prata med en handläggare som meddelade att studenten uppfattat blanketten korrekt; det skulle anges inkomsten för hela året. "Det var konstigt," resonerade studenten, "varför ska inkomsten när jag inte tar bidrag påverka bidraget när jag inte har inkomst?" För trots att det var en ordentlig student så tyckte hon inte att man kunde bli behandlad hur som helst. Försäkringskassan meddelade att så var reglerna. Studenten tyckte att det var befängda regler. "Det spelar ingen roll," sa försäkringskassan. "Det spelar stor roll för mig," tyckte studenten. "Det kan inte vi ta nån hänsyn till," sa försäkringskassan men gav ändå studenten ett förslag. Studenten skulle ju kunna ta bidrag under våren och sen betala tillbaka det i december; se det som ett lån, alltså. Studenten, som hade 700 kr per månad och dessutom studerade matematik, insåg att det inte var något bra förslag. Dessutom förstod studenten att hon skulle bli tvungen att skriva att hon hade en väldigt liten inkomst under året för om hon skrev i det belopp hon skulle kunna tjäna under höstterminen, skulle försäkringskassan fnysa och förpassa ansökan till papperskorgen. Enda sättet för studenten att få bidrag och sedan betala tillbaka, skulle alltså vara att ljuga och det ville inte studenten. För övrigt stod det på blanketten att man inte fick lämna falska upplysningar. "Det var ett jävla system," tänkte hon, "pengarna jag tjänar till hösten har jag ju liksom ingen hjälp av under våren. Varför kan inte försäkringskassan begripa det när jag, en enkel outbildad student, förstår?"

 

När studenten lagt på luren började hon fundera lite över den kommande terminen. 700 kronor mindre i månaden var en ganska stor förlust. Med en suck konstaterade studenten att det skulle bli makaroner och gröt även under kommande termin. Men eftersom hon inte ätit det på nästan ett år så kanske det skulle kunna bli gott. Dessutom hade studenten, eftersom det var en ordentlig student, sparat lite pengar på banken att ha till hus eller bil eller diverse oförutsedda utgifter så de pengarna skulle komma väl till pass nu. "Så bra," tänkte studenten, "då behöver jag inte fundera mer över vad jag ska göra med dem."

 

Och så slutade sagan lyckligt.


RSS 2.0