Den lilla gubben Bengt
Det var en gång en liten gubbe som hette Bengt och som kände sig väldigt mäktig och betydelsefull. Folket hade röstat fram honom som en man värdig att representera deras vilja och för Bengt var det samma sak som att folket nu tyckte som han.
En dag ville den lilla gubben Bengt bygga en stor arena. Den skulle sätta den lilla kommunen som Bengt jobbade i på kartan och dessutom skulle han själv bli ihågkommen som en handlingskraftig man.
Nu var det så att det runt om i landet redan byggdes stora arenor så det var inte helt klart vad hans arena skulle användas till. Stadens handbollslag var inte riktigt så framgångsrikt som man hoppats men Bengt menade att det var säkrast att snabbt bygga en arena ifall de skulle avancera. Dessutom hoppades han få anordna deltävlingar i Melodifestivalen. Ja, det fanns mycket hans arena skulle kunna brukas till.
Vad priset beträffade så skulle den inte kosta mer än femhundra miljoner kronor och det var en liten summa för Bengt. Det var nämligen inte han som skulle betala.
Nu tyckte inte folket att Bengt kunde göra precis som han ville bara för att han en gång blivit framröstad. Därför började de skriva protestlistor mot arenabygget. Enligt lagen skulle politikerna bli tvungna att ta upp frågan ifall fem procent av invånarna skrev på listorna. Näe, sa Bengt redan innan listorna kvar klara. Vi ska inte ha nån folkomröstning. Bengt hade övat på att säga nej. Några år tidigare hade tio procent skrivit på listor i ett annat ärende men Bengt hade sagt näe då också och skrattat lite. Jo, för det var skrattretande; att folket inte förstod det där med representativt styre. Skulle han representera deras tankar så fick de minsann se till att tänka likadant som han. Annars funkade det inte.
En dag ville den lilla gubben Bengt bygga en stor arena. Den skulle sätta den lilla kommunen som Bengt jobbade i på kartan och dessutom skulle han själv bli ihågkommen som en handlingskraftig man.
Nu var det så att det runt om i landet redan byggdes stora arenor så det var inte helt klart vad hans arena skulle användas till. Stadens handbollslag var inte riktigt så framgångsrikt som man hoppats men Bengt menade att det var säkrast att snabbt bygga en arena ifall de skulle avancera. Dessutom hoppades han få anordna deltävlingar i Melodifestivalen. Ja, det fanns mycket hans arena skulle kunna brukas till.
Vad priset beträffade så skulle den inte kosta mer än femhundra miljoner kronor och det var en liten summa för Bengt. Det var nämligen inte han som skulle betala.
Nu tyckte inte folket att Bengt kunde göra precis som han ville bara för att han en gång blivit framröstad. Därför började de skriva protestlistor mot arenabygget. Enligt lagen skulle politikerna bli tvungna att ta upp frågan ifall fem procent av invånarna skrev på listorna. Näe, sa Bengt redan innan listorna kvar klara. Vi ska inte ha nån folkomröstning. Bengt hade övat på att säga nej. Några år tidigare hade tio procent skrivit på listor i ett annat ärende men Bengt hade sagt näe då också och skrattat lite. Jo, för det var skrattretande; att folket inte förstod det där med representativt styre. Skulle han representera deras tankar så fick de minsann se till att tänka likadant som han. Annars funkade det inte.
Kommentarer
Trackback
