Sagan om studenten och bostadsbidraget
Ni ska nu få höra en saga av det modernare slaget. Liksom i alla sagor finns en hjälte och en elak drake. Läsaren får själv under sagans gång avgöra vem som är hjälten och vem som är draken. Nu börjar den:
Sagan om studenten och bostadsbidraget
Det var en gång en student som skulle lägga fem år på en utbildning. Eftersom studenten tog sina studier på allvar fanns inte mycket tid för extrajobb som annars kunnat dryga ut studentens sparsamma studiemedel. (Och vilken person med heltidsjobb, undantaget studenter, förväntas ha tid och lust att jobba extra?) Studenten hade dock sedan hon flyttat hemifrån tagit bostadsbidrag för att ha lite extra pengar. Eftersom bidraget låg på 700 kronor per månad var det en ganska ansenlig extrapeng.
En dag kom ett brev från försäkringskassan. "Kul att få brev," tänkte studenten innan hon öppnade och läste. Där stod att hon fått för mycket bidrag under året och därmed bara skulle få 400 kronor i månaden under årets resterande tre månader. "Det var konstigt," tänkte studenten, "att de kunnat räkna så fel - jag har ju inte tjänat mer än jag angett." Men eftersom det var en ordentlig student så accepterade hon sänkningen utan att protestera. För övrigt var inte 300 kronors sänkning något större problem. Studenten kom på att hon kunde äta gröt och makaroner och på så sätt tjäna in de uteblivna pengarna.
Lite senare kom ytterligare ett brev från försäkringskassan. Eftersom studenten nu fått en viss avoghet gentemot avsändaren, var det med rynkad panna hon öppnade kuvertet. I brevet stod att studenten under föregående år fått för lite pengar i bostadsbidrag, nämligen 900 kronor. "Så bra," tänkte studenten, "då går det ju jämnt upp." Men sen läste studenten det finstilta där det stod att resterande bidrag understigande 1200 kronor inte betalades ut. "Det var konstigt," tänkte studenten, "skära ned på bidrag för under 1200 går bra men inte att betala ut." Men eftersom det var en ordentlig student så accepterade hon den uteblivna utbetalningen utan att protestera. För övrigt hade studenten lärt sig att tycka riktigt bra om gröt och makaroner så hon var nästan glad att hon inte fått de där 900 kronorna, för vad skulle hon gjort med dem?
Följande år hade tydligen försäkringskassan ändrat sig ytterligare en gång för då fick studenten återigen 700 kronor per månad. "Skönt," tänkte studenten, som faktiskt hade börjat tröttna på makaroner, och äntligen kunde gå tillbaka till en mer varierad kost. Därefter tog det ett bra tag innan studenten och försäkringskassan skulle ha med varandra att göra men på hösten samma år blev det dags att förlänga bostadsbidraget.
Det var sista året studenten tänkte ta bidrag eftersom hon skulle bli färdig med sin utbildning och börja jobba följande höst. Men studenten blev konfunderad över blankettens ifyllnadsanvisningar då det stod att inkomsten för hela påföljande år skulle anges. Studenten skulle ju bara söka bidrag för vårterminen. För att det skulle bli rätt ifyllt bestämde hon sig för att ringa försäkringskassan.
Studenten fick prata med en handläggare som meddelade att studenten uppfattat blanketten korrekt; det skulle anges inkomsten för hela året. "Det var konstigt," resonerade studenten, "varför ska inkomsten när jag inte tar bidrag påverka bidraget när jag inte har inkomst?" För trots att det var en ordentlig student så tyckte hon inte att man kunde bli behandlad hur som helst. Försäkringskassan meddelade att så var reglerna. Studenten tyckte att det var befängda regler. "Det spelar ingen roll," sa försäkringskassan. "Det spelar stor roll för mig," tyckte studenten. "Det kan inte vi ta nån hänsyn till," sa försäkringskassan men gav ändå studenten ett förslag. Studenten skulle ju kunna ta bidrag under våren och sen betala tillbaka det i december; se det som ett lån, alltså. Studenten, som hade 700 kr per månad och dessutom studerade matematik, insåg att det inte var något bra förslag. Dessutom förstod studenten att hon skulle bli tvungen att skriva att hon hade en väldigt liten inkomst under året för om hon skrev i det belopp hon skulle kunna tjäna under höstterminen, skulle försäkringskassan fnysa och förpassa ansökan till papperskorgen. Enda sättet för studenten att få bidrag och sedan betala tillbaka, skulle alltså vara att ljuga och det ville inte studenten. För övrigt stod det på blanketten att man inte fick lämna falska upplysningar. "Det var ett jävla system," tänkte hon, "pengarna jag tjänar till hösten har jag ju liksom ingen hjälp av under våren. Varför kan inte försäkringskassan begripa det när jag, en enkel outbildad student, förstår?"
När studenten lagt på luren började hon fundera lite över den kommande terminen. 700 kronor mindre i månaden var en ganska stor förlust. Med en suck konstaterade studenten att det skulle bli makaroner och gröt även under kommande termin. Men eftersom hon inte ätit det på nästan ett år så kanske det skulle kunna bli gott. Dessutom hade studenten, eftersom det var en ordentlig student, sparat lite pengar på banken att ha till hus eller bil eller diverse oförutsedda utgifter så de pengarna skulle komma väl till pass nu. "Så bra," tänkte studenten, "då behöver jag inte fundera mer över vad jag ska göra med dem."
Och så slutade sagan lyckligt.