Åh främling främling, varför är du en svenne?
Shakespeares Balkongscenen i 1600-talstappning. Danska Cilla och svenska Verner har, efter en mycket hastig träff, blivit ögonblickligt förälskade. Men, eftersom danskar och svenskar sedan Roskildefreden 1658 har lite svårt för varandra, är det inte önskvärt att de träffas. Mitt i natten har dock Verner tagit mod till sig och smyger hem till Cilla, som av en händelse befinner sig på sin balkong (det var faktiskt väldigt vanligt att husen hade balkonger på 1600-talet). Vid dialogens början står Verner och trycker i trädgården medan Cilla står på balkongen och beklagar sig.
De frekventa fotnötterna är för läsbarhetens skull placerade efter själva texten så att läsaren själv kan avgöra ifall han vill ta till sig extramaterialet med en gång eller först när han hunnit smälta texten. Extramaterial har nämligen visat sig vara uppskattat av den moderna framtidsmänniskan och därför väljer författaren att producera dylik.
Cilla
Åh främling främling, varför är du en svenne (1) /
Verner
Ska jag stå kvar här, eller visa mig för henne /
Cilla
Du är dig själv och inte ett hot /
vad är ett namn, varken hand eller fot (2) /
Tänk om du tillhört dansken /
då hade vi passat som handen och handsken (3) /
Verner
Jaså namnet har sån betydelse här på vischan (4) /
blir det bättre om jag kallar mig Hans-Christian? (5) /
Cilla
Vem är du som smyger i natten
nä men stå inte mitt i rosenrabatten! (6) /
Verner
Jag vill inte säga mitt riktiga namn /
för då får jag kanske inte ta dig i min famn (7) /
Cilla
Den där rösten har jag hört förut /
från en träff som alltför snabbt tog slut (8) /
Hur och varför har du kommit hit /
skogen är stor och full av dynamit (9) /
Verner
På kärlekens vingar jag över alla faror gled /
nej skämt åsido, jag kom på moped (10)/
Cilla
Akta så ingen kommer på dig /
mina släktingar vill gärna slå dig (11) /
Verner
Mig kan inte blodet färga /
när mitt hjärta tillhör dig, det svär ja’ (12)/
Cilla
Å vad jag blir kär (13)/
låt höra vid vad du svär /
Verner
Jag svär vid månen (14), kära vän /
Cilla
Månen är en ost (15), svär inte vid den /
Anna (16)
Cilla, pratar du med nån? /
Cilla
Näe, var fick du det ifrån? /
Anna
Du får prata lite tystare för vi försöker sova /
Cilla
Lätt när man träffat herr Casanova (17) /
Anna
Vad säger du nu /
Cilla
Det var inte jag, det var en älg som sa mu (18) /
Anna
Ja ja tyst, jag ska upp klockan sju (19) /
Cilla
Du måste gå nu men vi ses väl igen (20) /
Verner
Jajamän /
här får du en perenn (21) /
Cilla
Tack min ädle prins (22)/
nu du vet var jag finns /
Verner
Jag puttrar iväg men kommer snart tillbaka /
då ska du bli min maka (23) /
Och så puttrade Verner iväg på sin vita springare, eller moped om man ska vara noga, och Cilla satt kvar i tornet och väntade på prinsen som en dag skulle komma åter och hämta henne. Hur det gick får vi aldrig veta eftersom historien slutar här och denna snutt var det enda som textförfattaren lyckades uppsnappa, också gömd bland buskarna i trädgården. Men för att också denna berättelse ska sluta lyckligt så kan vi väl anta att dansk- och svenskhatet minskade så att Verner kunde hålla sitt löfte och återvända. Att svenskar och danskar med tiden kom varandra närmare, och slutligen band ihop sig med en bro, som faktiskt är Sveriges högsta byggnad och inte Kaknästornet, som man gärna tror, är väl om något ett bevis på detta.
Fotnötter:
(1) detta uttryck har en väldigt lång historia och är inte, som många tror, ett typiskt 1900-talsord, företrädelsevis använt av ungdomar
(2) om det inte är själva namnet på kroppsdelen som avses
(3) också ett uttryck med långtgående rötter
(4) Verner antyder att Cilla bor lite utanför civilisationen eller åtminstone att han själv kommer från ett ställe som han anser mer tättbefolkat
(5) Ett typiskt danskt 1600-talsnamn
(6) danskarna var väldigt måna om sina trädgårdar och planterade ofta stora rosenodlingar på tomten. På det krigiska 1600-talet kunde dessa odlingar även tjäna som palissad mot fienden. Det var faktiskt så att rosorna fram till dess saknat taggar, men genom att linda den nyss uppfunna taggtråden runt stjälkarna erhölls rosor med taggar. Och därefter har rosor med taggar i princip slagit ut de tagglösa.
(7) eller så var det för att han skämdes litegrann för att heta Verner. Det fanns hippare namn att döpa sina barn till. Han kan dock trösta sig med att han inte föddes på 2000-talet och riskerade att döpas till Sassefraz eller annat egenpåhittat namn föräldrarna ger sina barn för att kanske själva känna sig lite speciella
(8) varför den omnämnda träffen blev så kort har inte riktigt klarlagts
(9) dynamitladdningar utplacerade på strategiskt viktiga platser var ett annat sätt att hålla svenskarna borta från trädgården
(10) dylika fanns alltså redan vid denna tid. da Vinci gjorde ritningen och Sverige var ett av de första länder som fick patent på mopedtillverkning
(11) en eufemism, dvs. en förskönande omskrivning för att ha ihjäl, döda
(12) inte världens bästa rim, men vår Verner var ingen skald direkt. Faktiskt var han politiker och borde väl som sådan kunna uttrycka sig med ord. Ett annat, lämpligare rim kunde kanske vara värja eller härja eller något i den stilen
(13) ty kärlekens vägar äro outgrundliga
(14) kanske lite gammaldags, men månen och Jupiter var saker man gärna svor vid. Numera är det två fingrar på telefonkatalogen som gäller
(15) det skulle komma att dröja ungefär 300 år innan man slutligen kunde dementera detta påstående
(16) Troligtvis en släkting som fått sin nattsömn störd
(17) Casanova föddes visserligen först på 1700-talet men andelen klärvoajanta var högre i det gamla Danmark än i något annat land, så sannolikheten att även Cilla skulle besitta denna talang är relativt stor
(18) älgar strövade på denna tid omkring fritt i skogen utan risk att bli skjutna eftersom danskar och svenskar hade fullt upp med att skjuta på varandra
(19) korna ska matas och höet ska bärgas, lagårn ska färgas, och råttorna snärjas
(20) säger hon alltså till Verner
(21) här kastar Verner upp en blomma till sin älskade. Troligtvis en ros, märk väl att han kunde gripa obehindrat i denna ros utan att skrika till, vilket innebär att det var en ros utan taggar
(22) Cilla visste inte vilken befattning Verner hade. Och om hon vetat hade hon ändå inte kunnat använda den eftersom det inte finns ett vettigt ord som rimmar på kommunalrådsordförande
(23) för en politiker måste vara bestämd och veta vad han vill
