Karlssons Järn

Maggan rundar hörnan till butiksdelen och hejar glatt på dagens första kund. Det är Lasse, iklädd tofflor och keps, modell gubbamössa. Honom känner hon. Tänker man efter så känner hon egentligen alla i byn; genom hörsägen om inte annat. Det blir gärna så på ett litet ställe. Alla känner alla. Eller alla känner nån som känner nån som känner nån som... ja, man skulle kunna säga att förståndarna för Karlssons Järnhandel vet allt, och vill man ha reda på senaste nytt så är det bara att hälsa på. Butiken fungerar lika mycket som sambandscentral som affär. Det finns till och med kunder som bara kommer in för att diskutera vädret eller beklaga sig över hur dyr mjölken blivit.

Lasse rotar i sina fickor. Meddelar att han ska ha en skruv. Stjärnskruv. Maggan nickar intresserat. Börjar rota i lådorna under disken och hittar slutligen ett par burkar med tänkbara kandidater.
"Här!"
Lasse hittar det han letat efter. Räcker över skruven till Maggan. Hon måttar med fingrarna.
"Två tum."
"Vad kostar det?"
"En och femtio."
Lasse rotar återigen i fickorna.
"Du ska inte ha en till för säkerhets skull?"
Maggan räcker fram burken. Lasse funderar en stund och nickar sedan; är nog lika bra att ta en till. Man vet aldrig när det kan behövas.
"Då blir det tre kronor."
Lasse nickar igen och har äntligen hittat pengarna och skruv och mynt byter ägare.
"Kvitto?"
Lasse tvingas fundera igen. Det är svårt med sådana beslut så här på morgonkvisten. Det slutar med att han även denna gång nickar lite fundersamt.
"Det är nog lika bra."
Maggan öppnar häftet med kvitton. Det här kommer ta sin lilla tid men Lasse har inte bråttom. Då kan han ju passa på att berätta vad han ska ha skruven till också. Och Maggan får höra historien om hur frun, Ulla alltså, skulle ta ned mjöl från översta hyllan, men eftersom hon är ganska kort, bara en och sextio, så blev hon tvungen att använda en stol att kliva upp på. Ja, egentligen skulle hon tagit pallen men den stod ute i garaget för de hade precis fått in ett lass bränne som skulle klyvas och det är så lätt att göra av med yxan så då är pallen bra att lägga den på så den inte försvinner. Och sen kan man sätta sig på pallen också och vila. Men i alla fall så fick Ulla ta stolen och precis när hon klivit upp så lossnade skruven och ena benet gick av - på stolen alltså - och eftersom hon stått med mjölet i handen så blev hon tvungen att släppa det och ta emot med händerna så nu var det mjöl i hela köket och när Ulla ville ha hjälp att städa tyckte Lasse det var ett bra tillfälle att gå och köpa en skruv så han kunde laga stolen så den var hel när hon skulle sätta tillbaka mjölet på hyllan.

"Varsågod"
Maggan var klar med kvittot, pris och antal och underskrift mycket noga nedtecknat. Det måste gå rätt till så Rolle kan få ordning på sina papper. Hon kontrollerade så kopian fått tillräckligt markerade streck av karbonpapperet och slog igen häftet. Så fick hon plötsligt en idé.
"Du vill inte jobba lite här?"
Lasse fick fundera, men bara litegrann, innan han tackade nej.
"Men bara lite på lagret."
Lasse skakade på huvudet. Maggan suckade. Hur hade Rolle tänkt att hon skulle hinna med både affären, lagret och dessutom fixa till Månssons sekretär? Dessutom fanns några kunder som väntade på att få varor hemkörda. Det skulle verkligen underlätta med en extrahjälp. Nu var det ju så att det var Rolle som skötte ekonomin och i slutänden avgjorde om det skulle anställas; men Maggan tyckte allt att hon hade lite att säga till om ändå. Hon var ju den som faktiskt uträttade något medan Rolle bara satt och vände papper i en pärm.