Morgon
Rolle vänder uppgivet på skylten. Det står STÄNGT. Det ska inte stå STÄNGT när det är öppet. Klockan plingar när han går in. Ingen Maggan i sikte. Inte bakom kassan. Inte bland lådorna. Inte ens i skyltfönstret. Där hade hon stått en gång. Vad hon pysslade med fick han aldrig klart för sig men på förklaringen skulle det nog ha något med utökad kundkrets att göra.
Rolle ställer ifrån sig portföljen på disken. Det är mycket att göra idag. Många papper att sätta i pärmar. Det nästan kliar i fingrarna efter de där papperen. Var sak på sin plats, då är allt under kontroll. Maggan är aldrig på sin plats. Visslas det inte ut på lagret? Bäst att se efter.
Bakom nån möbel av odefinierbar härkomst sticker ut ett par svarta tofflor. Han suckar.
"Maggan!"
Hon hör inte. Är det inte Mozart som framförs på falsk visselmelodi, ackompangerat av ett sporadiskt klongande av muttrar som kastas i en burk. Rolle plockar upp en såg som ligger slängd på golvet. Fortfarande ingen reaktion. Han petar till en av de svarta tofflorna med sina nyinköpta italienska skor av skinn.
"Maggan, vi öppnade för en timme sen!"
Nu. Hon dyker fram bakom den organiserade brädhögen.
"Oj, är klockan så mycket!"
Rolle suckar uppgivet. För vilken gång i ordningen vet han inte.
"Du hade glömt vända skylten igen. Det är tredje gången denna v..." Så dras blicken till ett annat stort brädföremål som ställts i ett hörn, nytillkommet enligt hans eget pålitliga minne och placerat på ett sådant sätt att det nästan, men bara nästan, inte syns om man inte tittar ordentligt.
"Näe... vad är det där?"
Maggan vet vad han menar utan att vända sig om. Han har den där 'vad är det nu du har släpat hem'-rösten och då finns inte många alternativ.
"En tramporgel. Fick den billigt."
Han tar sig för pannan.
"Snälla Maggan, det är ingen som köper orglar längre."
"Jo, jag."
"Mhm."
Rolle lyfter på ett föremål slängt på en hylla. Ser ut att fundera över vad man skulle kunna använda det till. Verkstan, inhyst på en allt större del av lagret, är Maggans område. Verkstan är bara något han måste passera för att komma in på kontoret.
"Du får ta affären nu. Jag ska göra en beställning."
Maggan skakar på huvudet
"Hinner inte. Månsson kommer och hämtar denna i eftermiddag."
Vad 'denna' är har han fortfarande inte lyckats klura ut. Det skulle kunna vara en någon typ av byrå. Med tanke på alla bitar som ligger spridda över golvet går det även att tänka sig ett hus modell mindre. Jaja, det är inte hans problem. Så länge affärerna går bra och folk väljer att lämna in sina gamla möbler på reparation istället för att ta en sväng till varuhuset i stan så är han nöjd. Klockan plingar ute i affären.
"Kund, Maggan," upplyser han om.
"Snart."
"Nu."
Hon slänger en sista mutter i burken, kastar mejsel och skiftnyckel i verktygslådan och försvinner ut. Rolle fortsätter till kontoret och sjunker ned i sin fåtölj. Ännu en dag framför sig. Kan undras vilka kunder som väljer att titta in idag. Får han önska så blir det fru Lundström. Det är en dam med stil och rätt kontakter.
Rolle ställer ifrån sig portföljen på disken. Det är mycket att göra idag. Många papper att sätta i pärmar. Det nästan kliar i fingrarna efter de där papperen. Var sak på sin plats, då är allt under kontroll. Maggan är aldrig på sin plats. Visslas det inte ut på lagret? Bäst att se efter.
Bakom nån möbel av odefinierbar härkomst sticker ut ett par svarta tofflor. Han suckar.
"Maggan!"
Hon hör inte. Är det inte Mozart som framförs på falsk visselmelodi, ackompangerat av ett sporadiskt klongande av muttrar som kastas i en burk. Rolle plockar upp en såg som ligger slängd på golvet. Fortfarande ingen reaktion. Han petar till en av de svarta tofflorna med sina nyinköpta italienska skor av skinn.
"Maggan, vi öppnade för en timme sen!"
Nu. Hon dyker fram bakom den organiserade brädhögen.
"Oj, är klockan så mycket!"
Rolle suckar uppgivet. För vilken gång i ordningen vet han inte.
"Du hade glömt vända skylten igen. Det är tredje gången denna v..." Så dras blicken till ett annat stort brädföremål som ställts i ett hörn, nytillkommet enligt hans eget pålitliga minne och placerat på ett sådant sätt att det nästan, men bara nästan, inte syns om man inte tittar ordentligt.
"Näe... vad är det där?"
Maggan vet vad han menar utan att vända sig om. Han har den där 'vad är det nu du har släpat hem'-rösten och då finns inte många alternativ.
"En tramporgel. Fick den billigt."
Han tar sig för pannan.
"Snälla Maggan, det är ingen som köper orglar längre."
"Jo, jag."
"Mhm."
Rolle lyfter på ett föremål slängt på en hylla. Ser ut att fundera över vad man skulle kunna använda det till. Verkstan, inhyst på en allt större del av lagret, är Maggans område. Verkstan är bara något han måste passera för att komma in på kontoret.
"Du får ta affären nu. Jag ska göra en beställning."
Maggan skakar på huvudet
"Hinner inte. Månsson kommer och hämtar denna i eftermiddag."
Vad 'denna' är har han fortfarande inte lyckats klura ut. Det skulle kunna vara en någon typ av byrå. Med tanke på alla bitar som ligger spridda över golvet går det även att tänka sig ett hus modell mindre. Jaja, det är inte hans problem. Så länge affärerna går bra och folk väljer att lämna in sina gamla möbler på reparation istället för att ta en sväng till varuhuset i stan så är han nöjd. Klockan plingar ute i affären.
"Kund, Maggan," upplyser han om.
"Snart."
"Nu."
Hon slänger en sista mutter i burken, kastar mejsel och skiftnyckel i verktygslådan och försvinner ut. Rolle fortsätter till kontoret och sjunker ned i sin fåtölj. Ännu en dag framför sig. Kan undras vilka kunder som väljer att titta in idag. Får han önska så blir det fru Lundström. Det är en dam med stil och rätt kontakter.
Kommentarer
Trackback
